Hyperhidros diagnos

Innan en lämplig behandling för överdriven svettning kan identifieras måste tillståndet först diagnostiseras. I den här artikeln får du veta vilka steg som ingår i hyperhidros diagnos.

Observera att olika läkares tillvägagångssätt för att diagnostisera sjukdomen kan skilja sig något åt och baseras på den individuella beskrivningen av dina symtom. Den information som presenteras här är avsedd att ge dig en uppfattning om vad du kan förvänta dig vid ett diagnosmöte med din läkare.

Anamnes: registrering av sjukdomshistoria

I början av läkarbesöket kan du få ett frågeformulär där du först får ange de viktigaste uppgifterna om dig själv, t.ex. tidigare sjukdomar, mediciner, allergier osv. Detta kallas ofta för ett anamnesformulär. Det här är ett standardförfarande på de flesta läkarmottagningar – särskilt om du träffar läkaren för första gången.

Under det efterföljande läkar- och patientsamtalet får du berätta mer ingående om din sjukdomshistoria. Det handlar till exempel om huruvida det finns akuta eller kroniska sjukdomar, om du har blivit opererad tidigare eller vilka mediciner och andra preparat du tar regelbundet. Dessutom kan läkaren ställa frågor om sjukdomar inom familjen, eftersom många sjukdomar kan gå i arv.

Här har du också möjlighet att beskriva dina symtom i detalj. Det bästa är om du kan vara så öppen och ärlig som möjligt. Du behöver inte skämmas över överdriven svettning. Läkarna är väl bekanta med det här tillståndet. Kom ihåg: Du är inte ensam om det här problemet!

Fysiska undersökningar: bestämning av sjukdomsformen

För diagnos och behandling är det särskilt viktigt att ta reda på om hyperhidrosen är primär eller sekundär. Medan man i den primära formen av sjukdomen behandlar själva svettningen, behandlar man i den sekundära formen vanligtvis den underliggande sjukdomen, vilket också normaliserar svettproduktionen.

Om det finns misstankar om en underliggande sjukdom, t.ex. hypertyreos eller diabetes, kan läkaren bekräfta eller utesluta detta med hjälp av olika metoder. Det kan handla om följande:

• Fysiska undersökningar: t.ex. lyssna, knacka, palpera osv.
• Laboratorietester: t.ex. ett blodprov för att göra en blodanalys eller för att fastställa hormonstatus.
• Avbildningsmetoder: t.ex. ultraljudsundersökning.

Kvalitativa tester: registrering av livskvalitet

Vid diagnos av hyperhidros spelar begränsningen av livskvaliteten på grund av kraftig svettning en central roll. Med hjälp av standardiserade frågeformulär kan läkaren enkelt kvantifiera den försämring som sjukdomen orsakar med hjälp av ett poängsystem. Olika frågeformulär kan användas för överdriven svettning. Dessa omfattar bland annat följande:

• HDSS: Hyperhidrosis Disease Severity Scale (skala för svårighetsgrad av hyperhidros)
• HidroQol©: Hyperhidrosis Quality of Life Index (index för livskvalitet vid hyperhidros)
• DLQI: Dermatology Life Quality Index (index för dermatologisk livskvalitet)

Det kan vara bra att fundera kring följande frågor om din vardagliga svettning före ditt besök:

• I vilka situationer förekommer överdriven svettning särskilt?
• Hur ofta märker du av den kraftiga svettningen?
• Vilka begränsningar i vardagen eller problem innebär detta för dig? Till exempel på jobbet, i skolan, på universitetet, vid fritidssysselsättningar, i partnerrelationer, vänskapsrelationer och liknande.
• Finns det även fysiska effekter? Till exempel i form av hudförändringar på de områden där du svettas mycket.

Kvantitativa tester: registrering av svettmängder

I vissa fall kan det vara lämpligt att bestämma svettningens svårighetsgrad eller de drabbade kroppsdelarna mer exakt. Här kan olika testmetoder användas, t.ex.:

• Gravimetri: Mätning av mängden svett under en bestämd tidsperiod (t.ex. fem minuter) med hjälp av filterpapper och en precisionsvåg.
• Minor‘s test: Bestämning av hudområden med kraftig svettning med hjälp av ett pulver av jodlösning och stärkelse.

De beskrivna testförfarandena är dels mycket komplicerade och dels kan det hända att patienten inte svettas särskilt mycket under utförandet.

Enligt den tyska riktlinjen för definition och behandling av primär hyperhidros delas sjukdomen in i tre svårighetsgrader. När det gäller överdriven svettning i armhålorna, axillär hyperhidros, är dessa:

• Grad I: lindrig hyperhidros med tydligt ökad fukthalt i huden och svettfläckar med en diameter på 5–10 cm.
• Grad II: måttligt svår hyperhidros med bildning av synliga svettpärlor och svettfläckar med en diameter på 10–20 cm.
• Grad III: svår hyperhidros med svett som droppar eller pärlar av och svettfläckar med en diameter på mer än 20 cm.